måndag 24 augusti 2009

En riktig hundhelg!




Vilken hundhelg! Igår var det utställningspremiär för lilla Luna och brorsan Caruso och det klarade de med bravur! Båda valparna fick HP och mycket fina omdömen. Caruso har vuxit som bara den och det var så kul att se honom igen. Är nyfiken på hur de andra valparna ser ut nu också - det går ju så fort......Skicka gärna bilder om ni läser detta!



På lördagen var det premiär av ett annat slag. Gina och jag övade ju en del agility förra sommaren, men det blev aldrig av att vi kom iväg och tävlade. Efter hennes LP fick jag för mig att vi skulle våga oss på en agilitytävling också, så jag anmälde oss till Nynäshamn som hade tävlingar nu i helgen. Vi tränade intensivt 1,5 vecka innan. (Det skulle ha blivit lite till om inte jag hade blivit sjuk.) Men, men, jag tänkte att vi får ta det på lek. Och snacka om att jag var stolt efter dagen!



Vårt första lopp i en off. agilitytävling gör hon felfritt och inom idealtiden! Hade det gått 2 sekunder fortare hade vi t.o.m. fått en pinne. I hoppklassen kom hon in lite fel in mot slalomen och fick 5 fel (det vet vi att vi måste träna mer på).


Än en gång har vår underbara Gina visat vilken fantastisk hund hon är!


Nu är jag supertaggad att tävla mer!




måndag 3 augusti 2009

LP1!!!!

Igår var jag och tävlade på Södertälje bk med Anne och Mirre . Det var vår 6:e tävling. Varmt och uppstigning före kl. 6 gjorde både mig och Gina lite lätt matta, men vi fixade det.....ett tredje 1:a pris i lydnadsklass 1 och LP 1!
Jag känner mig så himla nöjd och glad. Vår finaste Ginafina som lärt mig allt jag kan om hundar! Och härligt också med mina träningsvänner som jag känner mer och mer för hela tiden. Det är så superroligt!
Vem hade trott att jag skulle längta efter nya tävlingar... i november när vi första gången gick in på en lydnadsplan med skakande ben.
Nu ska jag träna in nya moment och bryta av med lite agility ett tag också.
Ska bli kul att pröva.
Bilderna är från gotland och
semestern.
Idag har jag börjat jobba igen,
men lugnet och ron sitter kvar
i kroppen
länge än hoppas jag.